När september förvandlades till oktober tävlades taekwondo G1-tävlingar i Riga, hjärtat av de baltiska staterna. Det fanns en lång rad flaggor från olika länder på väggen som en indikation på spelarrepresentationens internationalitet. Taekwondo-atleter gav sig iväg den här gången med styrkan av fyra idrottare. De föll på lördagar Plum Duplikator, Severi Sarala och Jenna Partanen, Tuikku Holopainen på söndag.
Mr. Plum inledde matchen genom att ta sig an Italiens mycket längre Alexander Oberhofer i kadettpojkarnas under 49 kg-division. Plum stod för en fantastisk kamp, men den större italienaren fick Plums dåliga balans, som var väl involverad i situationen, tack vare sin massöverlägsenhet, och kunde fortsätta med den andra sparken för ofta genom att tvinga pansarpoängen genom Plums skydd. Slutresultatet 3-17 berättar främst om storleksskillnaden mellan killarna, tekniskt och taktiskt var vi väldigt involverade i matchen. Trots förlusten får Plum en bronsmedalj.
Seuraavana nipin napin painoluokkansa (63 – 68 kg) alarajan rikkonut Severi koki saman kohtalon selkeästi isompaa liettualaista, Valciukas Mantvydasta, vastaan. Severi kokosi itsensä hienosti alun voimaerosta aiheutuneesti pienestä ”shokista” ja alkoi haastamaan kaveria toden teolla. Kahden erän jälkeen tilanne oli Liettualle 16-3. Viimeistä erää Severi lähti voittamaan ja saikin rakennettua ja hyödynnettyä muutaman hienon pistepaikan. Lopputulos 9-20 kertoi tässäkin otelussa lähinnä koko- ja voimaerosta.
Dagens tredje tävlande, Jenna, tävlade i sin normala -67 kg-kategori. Jenna, som varit sjuk veckan innan, var lite osäker på sitt tillstånd, men kunde prestera bra i sin rutin i sin första match mot Yana Piletskaya från Vitryssland och vann matchen med 19-7. I den andra matchen mötte den karelska tjejen Ekaterina Derbeneva, som till sist knappt missade silver i serien, och som även njöt av sin tid i Finland länge. Matchen med Katja var jämn sett till situationer och allmänt intryck, men Katjas utmärkta skydd höll Jennas bra sparkar poänglösa. Följaktligen var Jennas skydd dåligt på sina ställen i år, så poängen från en till synes jämn match strömmade otröstligt in i Katjas spalt. Poängen 1-12 kvar på tavlan berättar på ett hårt sätt vikten av skydd och avslut i en annars jämn match, även om tränaren, Teemu Heino, tog de första poängförlusterna delvis på egen hand. Det valda startmönstret fungerade inte som förväntat denna gång.
Sammantaget var klubbens prestation tillfredsställande i Kouts ögon. I statistiken verkar två bronsmedaljer och bara en matchvinst överväldigande, men för att ingen av de förlorade matcherna totalt sett var dåliga. Det var många bra inslag i Jennas förlorade match och förlusterna i ungdomsdivisionen kom efter en hård kamp mot klart större motståndare. Visst, det fanns ingredienser för mycket bättre saker, men det här var inte på något sätt en katastrof av något slag. Heads up och genom träning mot nya tävlingar!
Vielä loppuun tekee mieli mainitta hienosti toiminut seurayhteistyö Nurmijärven kanssa. Paitsi Tuikun matka- ja majoitusjärjestelyissä, oli yhdessä tekemisessä muutenkin paljon synergioita. Punnitukset, koutsaukset, liikkuminen ja ruokailujärjestelyt sujuivat paljon joustavammin yhdessä tehden kuin ”meidän seura kulkee omia reittejään” -meiningillä. Iso kiitos siis paitsi omalle retkueelle (kilpailjoiden lisäksi Katri Sarala och Sami Kopisto), även för Nurmijärvi pumpen och Iiro.
