TU11 på lettiska taekwondomattor

När september förvandlades till oktober tävlades taekwondo G1-tävlingar i Riga, hjärtat av de baltiska staterna. Det fanns en lång rad flaggor från olika länder på väggen som en indikation på spelarrepresentationens internationalitet. Taekwondo-atleter gav sig iväg den här gången med styrkan av fyra idrottare. De föll på lördagar Plum Duplikator, Severi Sarala och Jenna Partanen, Tuikku Holopainen på söndag.

Mr. Plum inledde matchen genom att ta sig an Italiens mycket längre Alexander Oberhofer i kadettpojkarnas under 49 kg-division. Plum stod för en fantastisk kamp, men den större italienaren fick Plums dåliga balans, som var väl involverad i situationen, tack vare sin massöverlägsenhet, och kunde fortsätta med den andra sparken för ofta genom att tvinga pansarpoängen genom Plums skydd. Slutresultatet 3-17 berättar främst om storleksskillnaden mellan killarna, tekniskt och taktiskt var vi väldigt involverade i matchen. Trots förlusten får Plum en bronsmedalj.

Severi, som därefter bröt den nedre gränsen för sin viktklass (63-68 kg), drabbades av samma öde mot en klart större litauer, Valciukas Mantvyda. Severi samlade sig fint från den lilla "chocken" som orsakades av kraftskillnaden i början och började utmana killen på riktigt. Efter två set var ställningen 16-3 för Litauen. Severi fortsatte med att vinna den sista omgången och kunde bygga och dra nytta av några fina poäng. Slutresultatet 9-20 berättade främst om skillnaden i storlek och styrka även i denna match.

Dagens tredje tävlande, Jenna, tävlade i sin normala -67 kg-kategori. Jenna, som varit sjuk veckan innan, var lite osäker på sitt tillstånd, men kunde prestera bra i sin rutin i sin första match mot Yana Piletskaya från Vitryssland och vann matchen med 19-7. I den andra matchen mötte den karelska tjejen Ekaterina Derbeneva, som till sist knappt missade silver i serien, och som även njöt av sin tid i Finland länge. Matchen med Katja var jämn sett till situationer och allmänt intryck, men Katjas utmärkta skydd höll Jennas bra sparkar poänglösa. Följaktligen var Jennas skydd dåligt på sina ställen i år, så poängen från en till synes jämn match strömmade otröstligt in i Katjas spalt. Poängen 1-12 kvar på tavlan berättar på ett hårt sätt vikten av skydd och avslut i en annars jämn match, även om tränaren, Teemu Heino, tog de första poängförlusterna delvis på egen hand. Det valda startmönstret fungerade inte som förväntat denna gång.

Vi gick till söndagen med styrkan av en taekwondo-atlet. Tuikku reste Iiro Suorelan kiparomas avdelning på väg till Nurmijärvi, i slutet av pumpen samma resa, men med resten av TU-teamet tillbaka till Finland redan på söndag eftermiddag. Utifrån det senaste mötet i Polen var det redan på förhand avtalat att Iiro skulle träna Tuikku också, men på grund av överlappande matcher hamnade Teemu på Tuikkus bänk, då samma vitryska, Vitaliya Lazuta, som lyckades slå Tuikku i Polen, ställde också upp mot honom. Precis som våra andra ungdomar hade Tuiku också en motståndare klart större än honom. Tuikku kämpade bra, men lyckades inte hitta ett sätt att komma tillräckligt nära i de två första omgångarna. Många situationer var som en upprepning av Plums match dagen innan. I det tredje setet lyckades Tuiku lätta sin träff nummer ett för att kunna göra uppföljningsteknik från en bra balans tillräckligt nära. Detta gav upphov till en framgångsrik huvud- och en pansarträff, såväl som en bra mängd kvalitetsförsök som bara inte återbetalades av otur. Efter ett bra tredje set är dock slutresultatet 13-5 för Vitryssland. Trots detta sitter bronsmedaljen fortfarande runt Tuikkus hals på grund av den lilla serien.

Sammantaget var klubbens prestation tillfredsställande i Kouts ögon. I statistiken verkar två bronsmedaljer och bara en matchvinst överväldigande, men för att ingen av de förlorade matcherna totalt sett var dåliga. Det var många bra inslag i Jennas förlorade match och förlusterna i ungdomsdivisionen kom efter en hård kamp mot klart större motståndare. Visst, det fanns ingredienser för mycket bättre saker, men det här var inte på något sätt en katastrof av något slag. Heads up och genom träning mot nya tävlingar!

Till sist vill jag nämna det väl fungerande klubbsamarbetet med Nurmijärvi. Förutom Tuikus rese- och boendearrangemang fanns det också många synergier i samarbetet. Vägning, träning, rörelse och Måltidsarrangemang gick mycket mer flexibelt ihop, med en "vår klubb går sin egen väg"-attityd. Så ett stort tack inte bara till min egen utflykt (utöver de tävlande Katri Sarala och Sami Kopisto), även för Nurmijärvi pumpen och Iiro.