Toppsport och sportklubb

Enligt min mening sammanfattas idrottens etos väl i mottot för OS "Citius, Altius, Fortius". Det är en ständig strävan efter bättre prestanda. Allmänna mänskliga värderingar, lagar och regler begränsar dock medlen att sträva efter bästa prestation och definierar samtidigt ramarna för verksamheten.

Från tvärtrycket av att alltid sträva efter bättre och de begränsningar som skapas av ramarna härrör också den innovationskraft som är typisk för toppsporter. När prestation styrs av regler strävar idrottare efter att göra allt inom reglerna för att optimera sina chanser att lyckas. IAAF:s regeljunkies tävlar med skotillverkare, WT ändrar regler som en skjorta och det dras ständigt gränser vad gäller tillåtna träningsmetoder, t.ex. inom det idrottsmedicinska området.

Utan att hålla långa möten, bilda kommittéer och skriva sofistikerade program är det ganska lätt att se vad idrottens etos kan betyda i klubbverksamheten, även om detta att döma av antalet möten, kommittéer och program verkar vara en mycket svår sak. Enligt min uppfattning ska idrottsklubben sträva efter bättre prestationer på alla nivåer med universella mänskliga värderingar, lagar och överenskomna regler som riktlinjer.

Du kan tänka dig att här kommer ett enkelt och tydligt recept på en idrottsförening. Men konceptet kan bara bli effektivt när alla aktörer förstår verksamhetens karaktär och engagerar sig i en gemensam insats. Och nu står vi redan vid gränsen till svårare saker. Att ständigt sträva efter att bli bättre kräver en tydlig bild av dig själv och din egen potential. Dessutom kräver utvecklingen ständig kritisk självutvärdering och ärlig granskning av verksamheten. Kraven gäller alla nivåer, från individen till delar av organisationen och slutligen hela organisationen.

Det som skiljer idrott från elitidrott när det gäller kvaliteten på aktiviteterna är det centrala i att utöka en hög kravnivå till allt som görs. Även i detaljerna är syftet att maximera förutsättningarna för framgång, och även saker som verkar som biverkningar rensas för att hitta nyttan. Skillnaden mellan bra och dålig elitidrott är att hitta det viktigaste och fokusera på dem. Så du måste tänka igenom även de små sakerna, men du måste fokusera på nyckelfaktorerna. Detta är det viktigaste när det gäller framgången för både toppidrottare och klubbaktiviteter. När vi strävar efter det bättre går vi vilse i sidofrågornas liv och rörelse och resultatet blir åter möten, nämnder och program, och inte ett högkvalitativt fokus på kärnverksamheten.

Värderingar baserade enbart på strävan efter framgång utan begränsningar skulle snabbt leda till oetiska lösningar. Det är viktigt att förstå att Idrottsklubben – precis som en toppidrottare – inte lever i ett vakuum, avskilt från samhället. Även om lösningarna kan vara drastiska ur en utomståendes synvinkel måste de ändå tåla en strikt etisk granskning.

Den tidigare nämnda innovativiteten behövs också. Genom att upprepa samma sak gör du inga utvecklingssprång utan startar istället ett evigt skyddslopp och tappar stolparna på nolltid.

När man väljer prioriteringar för investeringar, löser problemsituationer eller till exempel utvecklar verksamhetsmetoder uppmärksammas att "Citius, Altius, Fortius", lagar eller FN:s deklaration om mänskliga rättigheter inte ger direkta riktlinjer för handling. Som all värderingsstyrning krävs mycket tänkande och diskussion för att hitta rätt lösningar. Det kommer att finnas misstag, men för att sträva mot bättre måste man rätta till dem.

Inom elitidrotten mäts resultatet hela tiden. Det är en process som pågår för evigt, med bara små respit. Även om det blir framgång väntar alltid nya utmaningar runt hörnet. Ur organisationens synvinkel är det bra här att det inte finns plats för lättja och för mycket självgodhet.

För dem som arbetar i idrottsledar- och tränarpositioner ger toppidrotten inte bara syfte, utan utmanar dem också att sträva efter sitt bästa. Om idrottarna gör sitt bästa, varför kan eller kan mindre krävas av andra idrottsaktörer?

Uppdraget för taekwondo-atleter är:

Etiskt, på ett hållbart sätt, att lyfta toppidrottare på internationell nivå och människor som lever en sportig livsstil, och att förbättra erkännandet och statusen för taekwondo som sport i Finland.